Det är inte bara liggunderlaget som avgör om du ska få en hygglig natts sömn, den andra viktiga komponenten är sovsäcken. Det här är ett ämne som kan stötas och blötas till man blir grön i fejset. Det finn säkert lika många åsikter som det finns friluftsfolk. Men detta är min personliga syn på saken. Som jag beskrev redan i del 1 så finns det undersökningar som visar att större delen av befolkningen sover på sida eller mage. Bara 8% sover på rygg!
https://www.expressen.se/halsoliv/halsa/somn/har-ar-den-absolut-basta-sovstallningen-bara-8-procent-gor-ratt/
Då kan man ställa sig frågan: Varför är då 99% av alla sovsäckar konstruerade för att sova på rygg när 92% av befolkningen sover på annat vis? Alltså, trots att vi inte sover på rygg med händerna längs med sidorna på kroppen eller knäppta över bröstet så gör man fortfarande nästan alla sovsäckar i mumiemodell. Helt sjukt om du frågar mig. Det kan vara att man sparar in på material och att det är mer lättsytt och mer lättillverkat så? Att det sedan är bättre att sova på rygg är en helt annan sak.
I min värld så borde man tillverka sovsäckar efter hur folk sover, men det är ju jag det...
Till slut så hittade jag en firma som faktiskt utgår från oss människor och hur vi sover och efter det har man konstruerat alla sina sovsäckar men mer om det längre fram.
Vad ska man tänka på när man ska köpa sovsäck? Jag försöker stolpa upp några kreterier.
Är du man eller kvinna? Det är skillnad på oss och kvinnor fryser mer än män.
https://www.aftonbladet.se/halsa/a/vmnG9l/fryser-kvinnor-mer-an-man
När på året ska den andvändas? Bara på sommaren eller året runt?
Vilken fyllning ska man ha i säcken, dun eller syntet?
Spelar vikten någon roll för dig?
Hur sover du, rygg, sida eller mage kanske rent av en kombo?
Din längd och bredd spelar roll i ditt val.
När jag själv skulle välja säck så utgick jag från När på året den skulle användas. Jag ville ha en sovsäck som skulle klara året runt. Nu visar det sig snart att sovsäck som är bra på sommaren är värdelös på vintern. Det finns egentligen bara några säckar som är konstruerade för detta och det är sk dubbelsäckar. En tunnare säck innanför en tjockare eller en vinter och en sommarsäck i kombination, den ena innuti den andra. Ok, jag är åter igen ingen extremcampare så -25grader är inget som jag eftersträvar att sova i men sovsäcken ska ändå klara några minusgrader.Jag är inte frusen av mig men vill inte ligga och bli kall eller tycka att det inte är varmt nog. Så jag väljer en säck som klarar -9 grader i komfortvärme. Jag är 180cm lång och väger 85kg alltså normalbyggd och väljer en säck som passer min längd dvs något längre än jag själv är.
Vikt och fyllning och sovställning.
Eftersom jag var ute efter en vandringssäck (jag bär den med mig) så ville jag hitta en som var hyggligt lätt. Så mitt val föll på dunfyllning då också storleken komprimerad gör att den inte tar så stor plats.
Då var det bara ett kreterium kvar och det är min sovställning. Jag drar gärna upp ett eller bägge benen när jag sover på magen eller sidan (jag är en kominationssovare) detta gör att en vanlig sovsäck är för trång. Av en slump så hittade jag ett uteforum på nätet och där läste jag att jag faktiskt inte var ensam om detta problem och en person rekommenderade ett amerikanskt företag som designade sovsäckar för sido/magsovare. Jag googlade vidare och hittade vad jag sökte. Det visade sig att det fans ett företag i Sverige som sålde denna sovsäcken och eftersom alla mina kreterier var uppfyllda så beställde jag en. Jag har hittils inte ångrat mitt val.
Säcken uppfyller mer än väl de krav jag hade och en bonus är den unika fliken som finns på denna sovsäck som man kan fälla ut eller in. Ut om man vill ha lite svalare och in om man vill ha varmare. Det finns också ett par dragkjedjor uppe på säcken som man kan dra ner för att minska isolationen och därmed värmen i säcken. Innuti huvan finns en ficka där man kan peta in en mindre huvudkudde eller som jag brukar göra en liten ihopvikt handduk. Det finns även en liten dragkjedjeförsedd ficka på utidan, själv har jag ännu inte hittar någon vettig användning för den ännu. Batterier, kreditkort, pass?
Nemo Disco heter den modell jag valde. Kanske inte de vackraste färgkombinationerna men för mig är det funktion före utseende som gäller. På bilden ser man också "gälarna" som går att öppna om man tycker det blir för varmt samt den unika "fliken" man kan vika in eller ut. En bra sak är att säcken är fukskyddad i nederdelen (även en bit på överdelen på nyare säckar). Det händer titt som tätt att man kommer åt tältduken med främst fotändan på sovsäcken och den blir då inte blöt, smart!
Säcken är graderad för -9 grader Celsius komforttemperatur.
Jag har fått för mig att det är bättre att välja en säck där du har lite marginal när det gäller vilken temperature den är gjord för. Hellre för varm så man kan öppna upp dragkjedjan och släppa in lite kyla än att ligga o huttra för att man valde 5 grader för lite. Men ska man bara sova sommartid är det lite overkill med en säck som klara -20 grader.
https://www.youtube.com/watch?v=weCPwbxMjcE&t=17s
Lycka till med ditt val av sovsäck!
Vandra för att leva
Mina högst personliga erfarenheter från vandring och livet i skog och mark
torsdag 12 mars 2020
Att sova gott del 1.
Att sova gott del 1.
Det finns många saker för en vandrare som övernattar i tält eller vindskydd som man kan frustreras av. Det behöver inte vara några stora saker ofta är det faktiskt mindre detaljer som kan irritera. Jag ska utveckla mitt resonemang i denna text och först och främst konstatera att om man finner det obekvämt att ligga ute i vindskydd/tält så har man troligen gjort fel eller använder fel utrustning. Visst, det finns människor som ogillar detta oavsett vilken utrustning de får till sig men då har det nog med person/inställning att göra med och inte utrustningen sig. Alla är vi olika och det får man respektera.
För oss andra som gillar att sova ute finns det idag egentligen ingenting som hindrar att man skaffar sig rätt grejer som gör din sovstund helt eller nästan helt komfortabel. Jag är av den åsikten att man ska eftersträva en god natts sömn så man vaknar någorlunda utvilad. Att knappt ha fått en blund i ögonen gör ingen glad och ditt humör sätts ofta ner. På längre färder kan det vara förödande.
Jag har sovit på enbart granris, tunna liggunderlag och äldre luftmadrasser och alla har fungerat med viss variation. Att välja ett bra liggunderlag är inte enkelt. Det finns idag minst ett 20tal fabrikat att välja på. MEN VAD SKA MAN DÅ VÄLJA? Du måste utgå från dig själv och börja där. Vilken typ av övernattningar är det tänkt att du och ditt liggunderlag ska vara med om? Bara sommarhalvåret eller mitt i smällkalla vintern? Hur mycket pengar har jag råd att spendera? Hur sover du, rygg mage eller sida? Vilken är din kroppslängd och hur bred är du? Som du ser, flera faktorer att beakta.
Om vi börjar med vilken typ av övernattningar du tänkt att göra och när på året? De allra flesta av oss är kanske tre-säsongsmänniskor dvs. vi är ute sen vår, sommar, tidig höst och sover antingen i tält eller vindskydd. Då klarar man sig oftast med ett underlag som klarar ner till 0 grader Celsius. Man ska inte förakta markkylan, i norra delarna av Sverige så blir det kallt med frostnätter tidigare än i de södra delarna, det kan vara värt att ta i beaktande.
Det finns lista man kan ha som guide. R-värdet är den klassning som liggunder motsvarar och i sin tur ger en marktemperatur som underlaget ska klara av att hålla stånd emot.
R-värde Marktemperatur
2.1 2 grader
3.2 -5 grader
4.0 -11 grader
4.9 -17 grader
6.0 -25 grader
Så, vi ser att rent teoretiskt så klarar de flesta av oss med ett liggunderlag som klarar +2 till -5 grader eller R-värde 2.1 till 3.2. Men som med allting annat så är det väldigt individuellt. En del människor är varmblodiga och bryr sig inte om lite kyla medan andra människor är frusna av sig och blir kalla för lilla minsta. Många människor vet heller inte hur deras framtida friluftsliv ser ut och den där planerade fjällvandringen kanske blir av och då är det ju bättre att välja ett underlag som klarar lite mer markkyla. Hellre för mycket än för lite men smakar det så kostar det.
Hur vi sover tycker jag är en faktor det sällan pratas om. Precis som med sovsäcken. Det finns undersökningar som visar att 80-85% av befolkningen sover på sida eller mage. Detta kan vara värt att tänka på när du väljer underlag. Lika viktigt är om du är en stor, lång och bredaxlad person, välj då inte ett minimalistiskt underlag. Personligen är jag inte heller förtjust i avsmalnande liggunderlag.
Ingen människa i världen ligger helt stilla en hel natt, man vrider och vänder på sig ibland och underlaget är sällan helt plant vilket gör att du sakta kommer att glida och vips så är fötterna utanför! Är det kallt lär du märka detta efter en stund. Själv är jag vissa nätter som en propeller och snurrar och vrider på mig vilket har gjort att jag absolut måste ha ett jämnbrett underlag. Tänk också på att om du testar ett underlag i butik inte bara testa att ligga på rygg. Vänd dig på mage (om du är magsovare) kommer din kropp att bli längre. Jag höll på att göra detta misstag själv när jag provade ett liggunderlag och lade mig på rygg, det var precis så jag fick plats. Underlaget var 183cm långt och jag är 180cm lång. När jag sedan vände mig på mage, eftersom jag sover så, kom mina tår utanför kanten.
Tjockleken på ett underlag är också av stor betydelse. Man sover ofta lite bekvämare på ett tjockar underlag och tjockare underlag har möjlighet till bättre isoleringsförmåga (högre R-värde) Nackdelen är naturligtvis att det kommer att väga lite mer eftersom det är mer material i tjockare än tunnare underlag.
Så kontentan av allt när jag själv skulle välja underlag blev alltså att:
1. Jag vet om att jag kommer att sova utomhus året runt, alltså måste underlaget klara markkyla bra. Jag är ingen extreme som sover på fjället när det är -25 grader men jag vill ändå klara i alla fall -10.
2. Jag sover på sida/mage och vrider och vänder på mig under natten, gärna med armarna ute. Jag väljer det bredaste jag kan hitta i förhållande till vettig vikt. 65cm bredd passar mig bra.
3. Jag vill sova bekvämt och vakna utvilade efter en lång dags vandring. Jag väljer ett underlag som är 7cm tjockt.
4. Jag vill av samma anledning som i punkt 2 att jag vrider och vänder på mig inte ha ett underlag som smalnar av nertill. Jag vill att mitt underlag ska vara lika brett nere vid fötterna som vid huvudet. Alltså väljer jag en rak rektangulär form.
5. Eftersom jag är av åsikten att jag hellre sover riktigt bekvämt så måste jag offra lite vikt. Jag bär hellre 0,5kg mer i packning och sover gott än tvärt om.
6. Priset är viktigt men jag är inte beredd att lägga 1000 kronor extra för att få ett underlag som väger 450-500g mindre. Jag tyckte att runt 1500kr var jag beredd att betala för mitt underlag.
7. Ska jag välja ett självuppblåsbart, uppblåsbar luftmadrass eller ett i skumplast?
Skumplastunderlagen var för tunna. Självuppblåsbara för tunga så det blev uppblåsbart som valet föll på. Nu kan jag sållat bort många liggunderlag som inte passar in på mina behov och urvalet blir mycket enklare. Så när allt var invägt, pris, vikt, storlek och isoleringsförmågan fans det väldigt få att välja på vilket gjorde MITT val enklare.
Det blev ett Exped synmat 7 LW (long and Wide)
Storlek: 197 x 65 x 7cm
Vikt: 1.1kg
Packstorlek: 27 x 15cm
Tempgräns: -17 grader
R-värde 4.9
Pris runt 1500 kr.
Note: Efter att ha använt underlaget ett antal övernattningar så kan jag reflektera över ett par saker. Underlaget är tyst, det knirrar eller gnisslar inte och jag är petig med ljud när jag ska sova. Den inbyggda pumpen fungerar väl och det tar runt 50 tryck (typ hjärt-lungmassage) för att få det fullt.
Jag har i efterhand faktiskt köpt till kompressionssäcken eftersom jag tröttnade på att pumpa upp underlaget inne i mitt trånga tvåmannatält. Denna komp-säck är Inte billigt (450kr) men jag kan bara tycka att det var värt det. 3-4 fulla påsar sedan är det klart på minuten eller så. Ska man gå riktigt långt kanske man ska se till att välja ett lättare underlag, 1.1kg är tungt.
OBS! Jag är inte sponsrad av någon eller något företag, allt jag skriver är mina egna upplevelser.
Så här ser det ut invändigt, Isolering som gör att man sover gott o varmt.
onsdag 29 januari 2020
Den perfekta ryggsäcken!
Man kommer ofta på sig själv med mer eller mindre kloka beslut man fattar. Ibland tar man beslut blixtsnabbt och ibland får man låta besluten mogna fram. Vår hjärna fungerar så, tänka fort och tänka långsamt. Vid olika situationer agerar den del av hjärnan som kräver snabba beslut, impulsivt, ex vis vid akuta eller stressande situationer ofta behöver vi inte ens tänka efter vi bara agerar. Men så är det det här med långsamma beslut som kräver lite eftertanke. Varje gång jag ska köpa en ny sak så brukar jag tänka: -Behöver jag verkligen denna/detta? Jag har de senaste åren tänkt i dessa banor när det gäller alla mina inköp inte bara friluftsutrustning. Ibland kommer jag fram till att saken kan bero, alltså vänta, eller så kommer jag efter lite övervägande fram till att jag behöver köpa. Det kan ta olika lång tid från en eller två dagars funderande till flera veckor och ibland en månad eller två. Man måste ju prioritera var man lägger sina pengar.
Här ovanför ser ni min gamla ryggsäck. Den är 25 år gammal men i hyggligt bra skick. Tyget är otroligt tåligt och alla dragkjedjor är hela. Det enda som gått sönder är spännet till avbärarbältet som brustit. En inte helt oviktig detalj. (kanske Haglöfs har reservdelar)? Nå väl, denna säck har tjänat mig väl under många turer och strapatser jag har även haft den med mig på resor utomlands. MEN, när jag började långvandra så upptäcker jag att 15kg är för mycket att släpa på och jag började skala av vikt i min utrustning.
Ett nytt tält stod högt på önskelistan eftersom mitt gamla var kollosalt tungt. Nästa sak var liggunderlaget. Jag bestämde mig för att om jag nu ska vandra mycket så ska jag åtminstone kunna sova gott och vakna utvilad. Jag provade ett Thermarest som var väldigt lätt men allt för kort, smalt och tunnt. Jag fattar alvarligt inte för vem som man tillverkar dessa liggunderlag?
Man ligger inte helt blickstilla på rygg med armarna utmed sidorna en hel natt. Detta underlag var 183cm långt och själv är jag 180cm. Så fort jag vände mig på mage så hamnade halva mina fötter utanför liggunderlaget! Dessutom så hamnade armarna och armbågar ständigt utanför. Detta är ju inte underlagets fel men det passade absolut inte mig och min sovstil. Kanske har Thermarest bytydligt bredare underlag men inget jag såg i den välsorterade friluftsbutiken.
Jag bytte och provade ett Exped som var 7cm tjockt 197cm långt och 65cm brett. Detta verkade lovande och efter test så fick det bli ett sådant. Hittils är jag mycket nöjd. Visserligen väger det över ett kilo vilket får räknas som tungt men jag gör hellre avkall på vikten än komforten i detta fallet.
Sovsäck gjorde jag en uppgradering på och hittade ett fabrikat som har utvecklat säckar för mag och sidosovare vilket jag är. Jag läste i en tidning att det bara är 8% av befolkningen som sover på rygg. Då är det ju lite konstigt att nästan alla sovsäckar är av mumietyp, utvecklade för ryggsovare. Hur tänkte man där?
Men nu kommer jag fram till det som inlägget egentligen handlar om, snacka om omväg! Ryggsäcksbytet kom alltså som sista punkt i min basutrustning. Min gamla Hagöfsrygga väger 2,68kg tom! Det är ganka saftigt för en 60L säck. Nya material har utvecklats och konstruktionen har förändrats något men framför allt så kan man idag hitta extremt lätta säckar. Jag var inte sugen att lägga nästan 4000 kr på kända superlättviktare utan jag tycker för det pris/viktförhållandet så är det inte värt det, inte just nu i alla fall. Jag kanske kommer till annan insikt längre fram?
Jag började egentligen titta på ny och lättare säck redan förra våren men det har tagit lite tid med att väga för och nackdelar. Dessutom vill jag klämma o känna på det jag köper. Till slut så blev det i alla fall en Osprey Exos 58L. Jag tyckte att priset var vettigt i förhållande till vikt. De 1596 kronor jag fick betala kändes också överkommligt.
Med en vikt på bara 1.25kg jämfört med gammelryggans 2,68kg så gör jag alltså en viktbesparing på 1.43kg. Det låter kanske inte som mycket men det betyder i runda slängar att jag kan vara ute 3 dygn extra om jag nu väljer att ersätta den förlorade vikten med frystorkat. Det är ganska mycket ur mitt sätt att se det. Väljer jag att bara göra kortare turer 3-4 dagar så sparar jag alltså nästan 1.5kg i total bärvikt. Som jag har skrivit i andra inlägg så om man bara gör kortare turer och kanske bara en övernattning spelar det inte så stor roll om du bär några kilo extra men för längre turer är det betydligt viktigare med minder vikt. Nu är inte vikten allt. Funktionen måste finnas där och jag tycker om att ex nå mina vattenflaskor lätt utan att behöva fläka armarna i konstig vinkel som en babian för att nå dem eller behöva halvkränga av säcken för att uppnå detsamma.
Men en sak är säker, Den perfekta ryggsäcken finns inte. Alltid är det något som man skulle önska fanns eller inte fanns. Man saknar kanske en ficka till på utsidan, en dragkjedja för botten eller sidoöppning, lägre vikt, att den var vattentät osv...
Jag har redan en liten dagssäck från samma tillverkare, en Osprey Talon 22L. Den är inte heller perfekt på något sätt men den funkar. Den börjar bli sliten men den hänger med ännu...
Här ovanför ser ni min gamla ryggsäck. Den är 25 år gammal men i hyggligt bra skick. Tyget är otroligt tåligt och alla dragkjedjor är hela. Det enda som gått sönder är spännet till avbärarbältet som brustit. En inte helt oviktig detalj. (kanske Haglöfs har reservdelar)? Nå väl, denna säck har tjänat mig väl under många turer och strapatser jag har även haft den med mig på resor utomlands. MEN, när jag började långvandra så upptäcker jag att 15kg är för mycket att släpa på och jag började skala av vikt i min utrustning.
Ett nytt tält stod högt på önskelistan eftersom mitt gamla var kollosalt tungt. Nästa sak var liggunderlaget. Jag bestämde mig för att om jag nu ska vandra mycket så ska jag åtminstone kunna sova gott och vakna utvilad. Jag provade ett Thermarest som var väldigt lätt men allt för kort, smalt och tunnt. Jag fattar alvarligt inte för vem som man tillverkar dessa liggunderlag?
Man ligger inte helt blickstilla på rygg med armarna utmed sidorna en hel natt. Detta underlag var 183cm långt och själv är jag 180cm. Så fort jag vände mig på mage så hamnade halva mina fötter utanför liggunderlaget! Dessutom så hamnade armarna och armbågar ständigt utanför. Detta är ju inte underlagets fel men det passade absolut inte mig och min sovstil. Kanske har Thermarest bytydligt bredare underlag men inget jag såg i den välsorterade friluftsbutiken.
Jag bytte och provade ett Exped som var 7cm tjockt 197cm långt och 65cm brett. Detta verkade lovande och efter test så fick det bli ett sådant. Hittils är jag mycket nöjd. Visserligen väger det över ett kilo vilket får räknas som tungt men jag gör hellre avkall på vikten än komforten i detta fallet.
Sovsäck gjorde jag en uppgradering på och hittade ett fabrikat som har utvecklat säckar för mag och sidosovare vilket jag är. Jag läste i en tidning att det bara är 8% av befolkningen som sover på rygg. Då är det ju lite konstigt att nästan alla sovsäckar är av mumietyp, utvecklade för ryggsovare. Hur tänkte man där?
Men nu kommer jag fram till det som inlägget egentligen handlar om, snacka om omväg! Ryggsäcksbytet kom alltså som sista punkt i min basutrustning. Min gamla Hagöfsrygga väger 2,68kg tom! Det är ganka saftigt för en 60L säck. Nya material har utvecklats och konstruktionen har förändrats något men framför allt så kan man idag hitta extremt lätta säckar. Jag var inte sugen att lägga nästan 4000 kr på kända superlättviktare utan jag tycker för det pris/viktförhållandet så är det inte värt det, inte just nu i alla fall. Jag kanske kommer till annan insikt längre fram?
Jag började egentligen titta på ny och lättare säck redan förra våren men det har tagit lite tid med att väga för och nackdelar. Dessutom vill jag klämma o känna på det jag köper. Till slut så blev det i alla fall en Osprey Exos 58L. Jag tyckte att priset var vettigt i förhållande till vikt. De 1596 kronor jag fick betala kändes också överkommligt.
Med en vikt på bara 1.25kg jämfört med gammelryggans 2,68kg så gör jag alltså en viktbesparing på 1.43kg. Det låter kanske inte som mycket men det betyder i runda slängar att jag kan vara ute 3 dygn extra om jag nu väljer att ersätta den förlorade vikten med frystorkat. Det är ganska mycket ur mitt sätt att se det. Väljer jag att bara göra kortare turer 3-4 dagar så sparar jag alltså nästan 1.5kg i total bärvikt. Som jag har skrivit i andra inlägg så om man bara gör kortare turer och kanske bara en övernattning spelar det inte så stor roll om du bär några kilo extra men för längre turer är det betydligt viktigare med minder vikt. Nu är inte vikten allt. Funktionen måste finnas där och jag tycker om att ex nå mina vattenflaskor lätt utan att behöva fläka armarna i konstig vinkel som en babian för att nå dem eller behöva halvkränga av säcken för att uppnå detsamma.
Men en sak är säker, Den perfekta ryggsäcken finns inte. Alltid är det något som man skulle önska fanns eller inte fanns. Man saknar kanske en ficka till på utsidan, en dragkjedja för botten eller sidoöppning, lägre vikt, att den var vattentät osv...
Jag har redan en liten dagssäck från samma tillverkare, en Osprey Talon 22L. Den är inte heller perfekt på något sätt men den funkar. Den börjar bli sliten men den hänger med ännu...
lördag 25 januari 2020
Vattenrening
Ett av mina bättre beslut var när jag köpte på mig ett par olika sorter av vattenfilter. Jag fattar inte hur jag kunnat klara mig utan denna fantastiska uppfinning? Jo, det är klart att jag fattar, jag har alltid fått koka vattnet om det inte varit direkt ur en källa och på så vis unvikt magåkommor. Å andra sidan har vi hyffsat vatten på de flesta ställen här i Sverige och speciellt de norra delarna av landet.
Ok så jag skulle då alltså beställa vattenfilter och bestämde att jag ville ha små och lätta. Jag köpte ett Katadyn Be Free. Jag har för mig att jag betalade under femhundringen för detta filter. Första gången jag använde det så blev jag besviken. Jag hade räknat med kristallklart vatten som smakade fjällbäck men istället så blev det, trots att jag tog det ur en friskt rinnande å mellan två sjöar varav den ena är vattenreservoar, en gulbrun färg med fadd smak av sjö och dy! Jag tänkte aldrig på att dessa enklare filter inte tar bort smak. Som tur var så kom jag på den briljanta ideen, tyckte jag själv åtminstone, att också ta med en miniflaska med koncentrerad saft som jag kunde ge vattnet både lite smak och socker. Jag fick ett ännu bättre tips av en god vän som brukade peta ner en halv brustablett med C-vitamin i sitt renade vatten och det fungerar fint. Du bär liten vikt med dessa tabletter som jag bara brukar ta med 5st i en liten plastpåse, räcker runt en vecka. C-vitamin finns i en mängd smaker men jag tycker personligen att citronsmak är det som manövrerar ut andra äckliga smaker i vattnet bäst. Till saken hör att jag mestadels håller mig i södra Sverige och där rinner inga fjällbäckar som bekant.
Ok så jag skulle då alltså beställa vattenfilter och bestämde att jag ville ha små och lätta. Jag köpte ett Katadyn Be Free. Jag har för mig att jag betalade under femhundringen för detta filter. Första gången jag använde det så blev jag besviken. Jag hade räknat med kristallklart vatten som smakade fjällbäck men istället så blev det, trots att jag tog det ur en friskt rinnande å mellan två sjöar varav den ena är vattenreservoar, en gulbrun färg med fadd smak av sjö och dy! Jag tänkte aldrig på att dessa enklare filter inte tar bort smak. Som tur var så kom jag på den briljanta ideen, tyckte jag själv åtminstone, att också ta med en miniflaska med koncentrerad saft som jag kunde ge vattnet både lite smak och socker. Jag fick ett ännu bättre tips av en god vän som brukade peta ner en halv brustablett med C-vitamin i sitt renade vatten och det fungerar fint. Du bär liten vikt med dessa tabletter som jag bara brukar ta med 5st i en liten plastpåse, räcker runt en vecka. C-vitamin finns i en mängd smaker men jag tycker personligen att citronsmak är det som manövrerar ut andra äckliga smaker i vattnet bäst. Till saken hör att jag mestadels håller mig i södra Sverige och där rinner inga fjällbäckar som bekant.
Katadyns Be Free filter med 0,6L mjukflaska, tar extremt liten plats och väger väldigt lite.
Mitt andra filer är ett Sawyer Squees (point one-all in one). Jag gav strax över 600kr, ett set som jag faktiskt inte andvänt ännu men det kommer recention på det så småning om. Bägge dessa filter ska ta bort 99,99999% av alla bakterier, parasiter och skit som finns i vatten. Radioaktivt vatten ej inräknat. Jag tror de allra flesta av oss klarar oss väldigt långt med något av dessa filer.
Man måste ju äta..
På längre vandringsturer så försöker man komma ner så mycket som möjligt i basvikt. Dvs, den vikt som är konstant under din färd, tält/ hammock, liggunderlag, ryggsäck, sovsäck, kläder och andra persedlar som inte förbrukas. Den vikt som varierar är vatten och mat. Ibland går du med mindre mängd vätska för att du vet att det är enkelt att fylla på i vattenrika marker och ibland kanske du ska ta dig långa sträckor utan möjlighet att fylla på. Då får man kanske bulla upp med två tre liter i packningen. Mat bär du med dig och vikten minskar efter hand men bara tills du når minimalt med föda sedan måste du fylla på förrådet igen. En god regel är att förbruka den tyngsta maten först. Har du gjort en mix av frystorkad eller torr mat tillsammans med kanske vanligt livsmedel typ backon, falukorv kanske frukt o grönsaker så förbrukar man naturligvis det som är tyngst och har kortast hållbarhet först.
På kortare turer spelar det inte så stor roll om du bär några kilon extra och då kan man spara in några kronor på att inte ta med sig frystorkat. Frystorkad mat är rätt dyr och det får nästan ses som en lyx att kunna ha detta med sig. På längre turer är det nästan nödvändigt skulle jag vilja påstå. Man spara så mycket vikt gämfört med färskvarar att det inte blir försvarbart att bära 15-17kg under en till en och en halv veckas vandring jämfört med att komma ner i 12-14kg i totalvikt. Inte om du har tänkt att vandra ett par mil eller mer varje dag. Man ska ha klart för sig att det sliter på kroppen, knän, höfter vrister och kanske andra delar av kroppen så att även om du är relativt ung så kommer det att vara märkbart. Ju äldre du blir desto mindre är du villig att bära på längre turer. Man vill ju hålla i många år och då gäller det att tänka efter!
Det finns många bra böcker om friluftsmat och många saker man själv kan förbereda hemma innan avfärd. Färdiga små rätter att värma till. Egengjorda smakar oftast betydlig bättre än det frystorkade dessutom är det ingen jättestor variation på den frystorkade maten. För egen del har jag ofta med mig en liten bit antingen varm eller kallröt fläsk. Denna lyx tycker jag bryter av den torftiga smaken som man brukar tröttna på "i fält". Jag skär den i skivor och den går naturligvis att äta direkt men godast blir den om man värmer till den eller smågrillar den lite vid brasan. Ett annat gammalt hederligt knep är att blanda russin och valfri nötsort samt lite mjölkchoklad i en påse som man kan knapra på lite då och då för snabb energi under vandring. Fast de flesta kör väl med Snickers idag?
Jag har för avsikt att lägga upp en flik med recentioner på friluftsmat jag petat i mig under mina turer.
Men som med mycket annat så är ju smaken olika och bara för att jag gillar en rätt så betyder inte det per automatik att du kommer att tycka lika. Men det finns lågvattenmärke som jag har svårt att tro att någon tycker är saligt gott och lika så finns det rätter som med stor sannolikhet passar väldigt många.
På kortare turer spelar det inte så stor roll om du bär några kilon extra och då kan man spara in några kronor på att inte ta med sig frystorkat. Frystorkad mat är rätt dyr och det får nästan ses som en lyx att kunna ha detta med sig. På längre turer är det nästan nödvändigt skulle jag vilja påstå. Man spara så mycket vikt gämfört med färskvarar att det inte blir försvarbart att bära 15-17kg under en till en och en halv veckas vandring jämfört med att komma ner i 12-14kg i totalvikt. Inte om du har tänkt att vandra ett par mil eller mer varje dag. Man ska ha klart för sig att det sliter på kroppen, knän, höfter vrister och kanske andra delar av kroppen så att även om du är relativt ung så kommer det att vara märkbart. Ju äldre du blir desto mindre är du villig att bära på längre turer. Man vill ju hålla i många år och då gäller det att tänka efter!
Det finns många bra böcker om friluftsmat och många saker man själv kan förbereda hemma innan avfärd. Färdiga små rätter att värma till. Egengjorda smakar oftast betydlig bättre än det frystorkade dessutom är det ingen jättestor variation på den frystorkade maten. För egen del har jag ofta med mig en liten bit antingen varm eller kallröt fläsk. Denna lyx tycker jag bryter av den torftiga smaken som man brukar tröttna på "i fält". Jag skär den i skivor och den går naturligvis att äta direkt men godast blir den om man värmer till den eller smågrillar den lite vid brasan. Ett annat gammalt hederligt knep är att blanda russin och valfri nötsort samt lite mjölkchoklad i en påse som man kan knapra på lite då och då för snabb energi under vandring. Fast de flesta kör väl med Snickers idag?
Matlagning och rast på en av Blekingeledens etapper.
Oavsett så måste man under vandring äta och få i sig energi och vätska. Speciellt vätska är viktigt att du får i dig. Det är lättare att "ta slut" i kroppen än man tror. Man svettas, även på vintern. Varje andetag du tar så gör kroppen av med vatten. Du måste pinka en o annan gång så glöm inte att dricka lite då och då även om du inte är törstig.Jag har för avsikt att lägga upp en flik med recentioner på friluftsmat jag petat i mig under mina turer.
Men som med mycket annat så är ju smaken olika och bara för att jag gillar en rätt så betyder inte det per automatik att du kommer att tycka lika. Men det finns lågvattenmärke som jag har svårt att tro att någon tycker är saligt gott och lika så finns det rätter som med stor sannolikhet passar väldigt många.
fredag 24 januari 2020
-Men jag vet inte hur man gör upp eld....
Det är något magiskt med att göra upp eld. Kanske inte så mycket själva insamlandet av ved och igångsättandet av elden men att sedan kunna sitta och njuta av värmen och ljuset från en brasa är det något viss med. Man samlas runt brasan och pratar och lagar mat, man sitter där och myser och filosoferar över allt möjligt. Man kan ju förstå kung Louie i djungelboken att han vill lära sig att göra upp eld och bemästra detta lilla underverk. Stackars Mowgli, han visste inte hur man gjorde upp eld. Förr så hade jag alltid tändstickor med mig ut, ibland indränkta i parafin eller stearin för att inte bli blöta men som tur är så går utvecklingen framåt. Idag har jag med mig eldstål och en stormtändare.
Jag anser att eldstålen är helt överlägsna allt annat. De väger lite och är helt okänsliga för fukt. Lätt att bära med sig, kostar inte en förmögehet och räcker länge! Jag tror att en normalbrukare knappast förbrukar ett tändstål under halva sin livstid, kanske hela? För alla som är ute betydligt oftare så kommer man att märka att åtminstone de smala stålen kommer att förbrukas.
Jag har tre olika tändstål, vid något tillfälle fick jag hybris och köpte ett till fast jag redn hade två. Men den stora frågan är det någon skillnad? Inte mycket enligt mig. De fyller alla tre sin funktion och gör det de ska. Jag tycker personligen att det som är lite tjockare är lättare att hålla i men det är varken bättre eller sämre än de smala.
Längst till vänster med orange handtag är det Lifesystems tändstål.
Det tjocka i mitten är Light my fire.
Tändstålet längt till höger med renhornshandtag är ett no name jag köpt i Finland.
Det viktigaste är att du tränar på att tända i alla väder, det hjälper inte att titta på en youtube film om hur det går till, man måste öva lite och få in en bra teknik. Att göra upp eld mitt i sommaren med snustorrt fnöske är en sak men en helt annan om du inte har med dig något fnöske alls utan är beroende av att hitta eget. Säg att det har regnat i tre dagar i sträck. Vind och blåst är andra faktorer som man aldrig ser i youtubefilmer när de ska tända en brasa. Det bästa i mitt tycke är om man kan hitta näver (spelar ingen roll om det är blött) och så skrapar och skaver man ihop en liten hög med stoff från barkens yta. Denna lilla högen är fantastisk på att suga upp gnistor från tändstål och tar sig ofta villigt. Men som sagt träna lite så går det lätt i alla väder. Man ska naturligtvis sett till att ha samlat in all ved man behöver innan man gör detta momentet. Små torra kvistar, lite grövre kvist och grenar i olika tjocklekar och sist något ännu grövre material om det finns att tillgå. Vid vindskydd runt om våra vandringsleder finns ofta både eldstad och torr ved att tillgå och det är sällan några problem att få upp eld även för en total nybörjare. Men det är aldrig fel med kunskap och praktisk övning i andra förhållanden än de perfekta.
Jag fuskar lite själv på mina långturer då jag sällan har ork eller lust att börja leta tändmaterial. Inte sällan är jag sent ute och mörkret börjar lägga sig innan jag kommit fram. Så jag har alltid med mig min lilla eldpåse.
Den innehåller en liten påse med torr tunn näver. Det allra yttersta på en björkstamm. Extremt lättantändligt. Det finns många andra bra knep att ha i påsen, bommulstussar, kaveldun, splint av fetved (tall) osv. Det finns många knep men jag tycker tunn björknäver är lätt att få tag på i hela Sverige och man har oftast chans att fylla på förrådet under en vandring. Stormtändaren från Primus har jag mest som backupp och ibland tänder jag gasköket med den, om jag inte gör det med tändstålet. Det kanske är overkill att ha med men det känns ändå som en extra trygghet. Den fungerar även som fältdecifisering om man behöver värma upp ex. en nål. Lågan blir 1300 grader varm!
Det finns hur många sätt som helst att elda brasor på men ett av de fiffigaste som blivit populärt de sista åren är att elda "top down". Man bygger upp en kvadrat av ved tätt staplat och så tänder du brasan från toppen istället för botten. Detta gör att brasan brinner längre och det blir faktiskt bättre glöd. Jag gillar denna tekniken och ska jag sova över eller stanna flera timmar på samma plats brukar jag praktisera denna teknik. Veden ska brinna ner, inte upp! Det finns hur många videos som helst på youtube om detta. Sök på top down fire.
Jag anser att eldstålen är helt överlägsna allt annat. De väger lite och är helt okänsliga för fukt. Lätt att bära med sig, kostar inte en förmögehet och räcker länge! Jag tror att en normalbrukare knappast förbrukar ett tändstål under halva sin livstid, kanske hela? För alla som är ute betydligt oftare så kommer man att märka att åtminstone de smala stålen kommer att förbrukas.
Jag har tre olika tändstål, vid något tillfälle fick jag hybris och köpte ett till fast jag redn hade två. Men den stora frågan är det någon skillnad? Inte mycket enligt mig. De fyller alla tre sin funktion och gör det de ska. Jag tycker personligen att det som är lite tjockare är lättare att hålla i men det är varken bättre eller sämre än de smala.
Längst till vänster med orange handtag är det Lifesystems tändstål.
Det tjocka i mitten är Light my fire.
Tändstålet längt till höger med renhornshandtag är ett no name jag köpt i Finland.
Det viktigaste är att du tränar på att tända i alla väder, det hjälper inte att titta på en youtube film om hur det går till, man måste öva lite och få in en bra teknik. Att göra upp eld mitt i sommaren med snustorrt fnöske är en sak men en helt annan om du inte har med dig något fnöske alls utan är beroende av att hitta eget. Säg att det har regnat i tre dagar i sträck. Vind och blåst är andra faktorer som man aldrig ser i youtubefilmer när de ska tända en brasa. Det bästa i mitt tycke är om man kan hitta näver (spelar ingen roll om det är blött) och så skrapar och skaver man ihop en liten hög med stoff från barkens yta. Denna lilla högen är fantastisk på att suga upp gnistor från tändstål och tar sig ofta villigt. Men som sagt träna lite så går det lätt i alla väder. Man ska naturligtvis sett till att ha samlat in all ved man behöver innan man gör detta momentet. Små torra kvistar, lite grövre kvist och grenar i olika tjocklekar och sist något ännu grövre material om det finns att tillgå. Vid vindskydd runt om våra vandringsleder finns ofta både eldstad och torr ved att tillgå och det är sällan några problem att få upp eld även för en total nybörjare. Men det är aldrig fel med kunskap och praktisk övning i andra förhållanden än de perfekta.
Jag fuskar lite själv på mina långturer då jag sällan har ork eller lust att börja leta tändmaterial. Inte sällan är jag sent ute och mörkret börjar lägga sig innan jag kommit fram. Så jag har alltid med mig min lilla eldpåse.
Den innehåller en liten påse med torr tunn näver. Det allra yttersta på en björkstamm. Extremt lättantändligt. Det finns många andra bra knep att ha i påsen, bommulstussar, kaveldun, splint av fetved (tall) osv. Det finns många knep men jag tycker tunn björknäver är lätt att få tag på i hela Sverige och man har oftast chans att fylla på förrådet under en vandring. Stormtändaren från Primus har jag mest som backupp och ibland tänder jag gasköket med den, om jag inte gör det med tändstålet. Det kanske är overkill att ha med men det känns ändå som en extra trygghet. Den fungerar även som fältdecifisering om man behöver värma upp ex. en nål. Lågan blir 1300 grader varm!
Det finns hur många sätt som helst att elda brasor på men ett av de fiffigaste som blivit populärt de sista åren är att elda "top down". Man bygger upp en kvadrat av ved tätt staplat och så tänder du brasan från toppen istället för botten. Detta gör att brasan brinner längre och det blir faktiskt bättre glöd. Jag gillar denna tekniken och ska jag sova över eller stanna flera timmar på samma plats brukar jag praktisera denna teknik. Veden ska brinna ner, inte upp! Det finns hur många videos som helst på youtube om detta. Sök på top down fire.
tisdag 21 januari 2020
För litet och för gammalt..
En bitter erfarenhet från en 9 mila vandring våren 2019 är att man faktiskt ibland behöver bra utrustning när man långvandrar och övernattar. Hela denna fantastiska vecka 20 var tänkt att bli skön avkoppling och jag skulle gå ensam hela veckan. Skåneleden från Sölvesborg de tre första etapperna för att sedan vika av in på Blekingeleden och fortsätta. I mitten av maj månad brukar det vara fint och både dagar och nätter varma o ljumma. Jag hade planerat hyggligt tyckte jag även om det var ett bra tag sedan jag vandrade långt med övernattning. För lång tid skulle det visa sig.....
Jag hade rotat fram min gamla ryggsäck, en Haglöfs shousho 25 år gammal men i bra skick. Den har varit med på en del resor och jag gillar designen men den är något tung i sig själv 2,7kg.
Jag rotade också fram en ännu äldre sovsäck, en dunsovsäck, Caravan 1000 från 1978! Jag minns det så väl för jag skulle på scoutläger det året, upp till Idre och jag tjatade mig till den då. På den tiden så var den en "top of the line" säck vill jag lova! Den har jag haft många många turer i. Jag trodde i min vildaste fantasi att den skulle vara lika bra o fin som jag minns den. Minnet bedrog mig.
Nå väl, jag hade också ett tält ett Caravan iglu 3 manna men det var för tungt och för bulkigt. Så det blev till att inhandla ett nytt. Jag siktade på att gå ner rejält i vikt och ett enmannatält skulle sitta som en smäck! Så jag köpte ett nytt som i mitt tycke såg bra ut, ett Fjällmark Järven 1P, som det står beskrivet " Ponchotält med alubåge endast 1350g". Jag slog upp det på gräsmattan hemma innan jag gav mig iväg för att se om det var lätt att sätta upp och det var det.
Men jag behövde även ett liggunderlag. Jag förde diskussioner med mig själv: om jag nu skulle lägga pengar på något så måste det bli underlaget, man vill ju vakna utvilad. Visade sig vara ett klokt beslut, 7cm tjockt och klarar -17grader i mark-kyla. Inhandlades således ett Exped synmat 7LW.
Jag skulle få klara mig med mitt trangiakök och en hel hoper med olika fabrikat och rätter av frystorkad mat som jag inhandlade. Det var dags för avfärd så allt packades ner i ryggsäcken som blev rejät tung. 15kg tyckte jag var mycket men kunde inte hitta något som icke var av nödvändighet. Jag blev nerskjutsad till Sölvesborg och Skåneledens början. Till saken hör att jag har gått denna sträckan förut. Jag gick den faktiskt redan 1978 när de sex första etapperna invigdes. Jag minns att dåvarande landshövdingen i Blekinge, Camilla Odnoff gick med oss första sträckan uppt ill Grundsjön. Min Mor jobbade inom Polisväsendet och kände Odnoff sedan gammalt, hon åkte också med oss tillbaka till Sölvesborg. Så iväg på mina första stapplande steg och det är uppförsbacke direkt, en lång dessutom. Visade sig att jag gått delvis fel men bara någon kilometer. Träffade en annan trevlig vandrare som hade varit i stort sett jorden runt på olika leder. Kul inspiration! Jag knatade vidare och följande dagar eller jag ska egentligen skriva nätter blev ett helvete. Jag hade inte räknat med minusgrader på nätterna och min utrustning var undermålig, hade jag inte haft liggunderlaget så vet i tusan hur det hade gått. Jag låg och huttrade och fick inte en blund i ögonen. Sovsäckens dun har genom åren minskat drastiskt och funktionen fanns där inte längre. +10 grader i komfort temp skulle jag tippa på, nu var det nollgradigt första natten och -1 till -2 de övriga tre nätterna. Tältet jag köpt var alldeles för litet. Mitt liggunderlag 197cm lång var mer böjt som en banan inne i tältet och sovsäcken låg emot duken hela tiden. **Inte optimalt. Sista natten vaknade jag av att kroppen köldskakade och när solen sken in genom tältduken såg jag hur lite dun det var kvar i facken i sovsäcken. Det såg ut som en torr tepåse mycket tyg och lite fyllning, inte undra på att jag frös. Sista morgonen så stapplade jag ur det korkade tältet, det hade en liten ingång som man fick kryp-backa in i och åla sig ut ifrån. Jag gjorde upp en rejäl brasa mitt ute i skogen och värmde mig. När det var dags för frukost och trangiaköket var tänt hade vattnet i min plastflaska delvis frusit till is.
Note: Jag har sedan denna turen börjat uppdatera min utrustning. Ny sovsäck, ny ryggsäck, gaskök istället för T-sprit och ett nytt tält. Turerna är så mycket roligare att göra nu.
Jag hade rotat fram min gamla ryggsäck, en Haglöfs shousho 25 år gammal men i bra skick. Den har varit med på en del resor och jag gillar designen men den är något tung i sig själv 2,7kg.
Nå väl, jag hade också ett tält ett Caravan iglu 3 manna men det var för tungt och för bulkigt. Så det blev till att inhandla ett nytt. Jag siktade på att gå ner rejält i vikt och ett enmannatält skulle sitta som en smäck! Så jag köpte ett nytt som i mitt tycke såg bra ut, ett Fjällmark Järven 1P, som det står beskrivet " Ponchotält med alubåge endast 1350g". Jag slog upp det på gräsmattan hemma innan jag gav mig iväg för att se om det var lätt att sätta upp och det var det.
Men jag behövde även ett liggunderlag. Jag förde diskussioner med mig själv: om jag nu skulle lägga pengar på något så måste det bli underlaget, man vill ju vakna utvilad. Visade sig vara ett klokt beslut, 7cm tjockt och klarar -17grader i mark-kyla. Inhandlades således ett Exped synmat 7LW.
Jag skulle få klara mig med mitt trangiakök och en hel hoper med olika fabrikat och rätter av frystorkad mat som jag inhandlade. Det var dags för avfärd så allt packades ner i ryggsäcken som blev rejät tung. 15kg tyckte jag var mycket men kunde inte hitta något som icke var av nödvändighet. Jag blev nerskjutsad till Sölvesborg och Skåneledens början. Till saken hör att jag har gått denna sträckan förut. Jag gick den faktiskt redan 1978 när de sex första etapperna invigdes. Jag minns att dåvarande landshövdingen i Blekinge, Camilla Odnoff gick med oss första sträckan uppt ill Grundsjön. Min Mor jobbade inom Polisväsendet och kände Odnoff sedan gammalt, hon åkte också med oss tillbaka till Sölvesborg. Så iväg på mina första stapplande steg och det är uppförsbacke direkt, en lång dessutom. Visade sig att jag gått delvis fel men bara någon kilometer. Träffade en annan trevlig vandrare som hade varit i stort sett jorden runt på olika leder. Kul inspiration! Jag knatade vidare och följande dagar eller jag ska egentligen skriva nätter blev ett helvete. Jag hade inte räknat med minusgrader på nätterna och min utrustning var undermålig, hade jag inte haft liggunderlaget så vet i tusan hur det hade gått. Jag låg och huttrade och fick inte en blund i ögonen. Sovsäckens dun har genom åren minskat drastiskt och funktionen fanns där inte längre. +10 grader i komfort temp skulle jag tippa på, nu var det nollgradigt första natten och -1 till -2 de övriga tre nätterna. Tältet jag köpt var alldeles för litet. Mitt liggunderlag 197cm lång var mer böjt som en banan inne i tältet och sovsäcken låg emot duken hela tiden. **Inte optimalt. Sista natten vaknade jag av att kroppen köldskakade och när solen sken in genom tältduken såg jag hur lite dun det var kvar i facken i sovsäcken. Det såg ut som en torr tepåse mycket tyg och lite fyllning, inte undra på att jag frös. Sista morgonen så stapplade jag ur det korkade tältet, det hade en liten ingång som man fick kryp-backa in i och åla sig ut ifrån. Jag gjorde upp en rejäl brasa mitt ute i skogen och värmde mig. När det var dags för frukost och trangiaköket var tänt hade vattnet i min plastflaska delvis frusit till is.
Nattfrost.
Lärdom av denna turen. Testa dina saker innan du ska ut. Allting blir så mycket trevligare om du har rätt utrustning. Bär inte för tungt. Jag lärde mig att 10-12kilo är lagom packning, gärna ännu lättare!Note: Jag har sedan denna turen börjat uppdatera min utrustning. Ny sovsäck, ny ryggsäck, gaskök istället för T-sprit och ett nytt tält. Turerna är så mycket roligare att göra nu.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)