Man måste ju äta..

På längre vandringsturer så försöker man komma ner så mycket som möjligt i basvikt. Dvs, den vikt som är konstant under din färd, tält/ hammock, liggunderlag, ryggsäck, sovsäck, kläder och andra persedlar som inte förbrukas. Den vikt som varierar är vatten och mat. Ibland går du med mindre mängd vätska för att du vet att det är enkelt att fylla på i vattenrika marker och ibland kanske du ska ta dig långa sträckor utan möjlighet att fylla på. Då får man kanske bulla upp med två tre liter i packningen. Mat bär du med dig och vikten minskar efter hand men bara tills du når minimalt med föda sedan måste du fylla på förrådet igen. En god regel är att förbruka den tyngsta maten först. Har du gjort en mix av frystorkad eller torr mat tillsammans med kanske vanligt livsmedel typ backon, falukorv kanske frukt o grönsaker så förbrukar man naturligvis det som är tyngst och har kortast hållbarhet först. 

På kortare turer spelar det inte så stor roll om du bär några kilon extra och då kan man spara in några kronor på att inte ta med sig frystorkat. Frystorkad mat är rätt dyr och det får nästan ses som en lyx att kunna ha detta med sig. På längre turer är det nästan nödvändigt skulle jag vilja påstå. Man spara så mycket vikt gämfört med färskvarar att det inte blir försvarbart att bära 15-17kg under en till en och en halv veckas vandring jämfört med att komma ner i 12-14kg i totalvikt. Inte om du har tänkt att vandra ett par mil eller mer varje dag. Man ska ha klart för sig att det sliter på kroppen, knän, höfter vrister och kanske andra delar av kroppen så att även om du är relativt ung så kommer det att vara märkbart. Ju äldre du blir desto mindre är du villig att bära på längre turer. Man vill ju hålla i många år och då gäller det att tänka efter!

Det finns många bra böcker om friluftsmat och många saker man själv kan förbereda hemma innan avfärd. Färdiga små rätter att värma till. Egengjorda smakar oftast betydlig bättre än det frystorkade dessutom är det ingen jättestor variation på den frystorkade maten. För egen del har jag ofta med mig en liten bit antingen varm eller kallröt fläsk. Denna lyx tycker jag bryter av den torftiga smaken som man brukar tröttna på "i fält". Jag skär den i skivor och den går naturligvis att äta direkt men godast blir den om man värmer till den eller smågrillar den lite vid brasan. Ett annat gammalt hederligt knep är att blanda russin och valfri nötsort samt lite mjölkchoklad i en påse som man kan knapra på lite då och då för snabb energi under vandring. Fast de flesta kör väl med Snickers idag?

Matlagning och rast på en av Blekingeledens etapper.

Oavsett så måste man under vandring äta och få i sig energi och vätska. Speciellt vätska är viktigt att du får i dig. Det är lättare att "ta slut" i kroppen än man tror. Man svettas, även på vintern. Varje andetag du tar så gör kroppen av med vatten. Du måste pinka en o annan gång så glöm inte att dricka lite då och då även om du inte är törstig.

Jag har för avsikt att lägga upp en flik med recentioner på friluftsmat jag petat i mig under mina turer.
Men som med mycket annat så är ju smaken olika och bara för att jag gillar en rätt så betyder inte det per automatik att du kommer att tycka lika. Men det finns lågvattenmärke som jag har svårt att tro att någon tycker är saligt gott och lika så finns det rätter som med stor sannolikhet passar väldigt många.